Ny delpolicy för forskningsmetoder och -infrastrukturer publicerad

Den uppdaterade policyn innehåller delpolicyn om öppen tillgång till forskningsdata från 2021 och en helt ny delpolicy för öppen tillgång till forskningsmetoder och -infrastrukturer. Policyn presenterar öppenhet som en integrerad del av forskningens kvalitet och genomslag under hela forskningslivscykeln.

• Policyn på svenska
• Policyn på finska
• Policyn på engelska

Den färska delpolicyn är uppbyggd kring tre allmänna mål samt de åtgärder som krävs för att uppnå dem. Det första målet stödjer forskningens övergripande kvalitet och genomslag. Det andra målet fokuserar på stödtjänster och infrastrukturer, medan det tredje syftar till att tydliggöra rättigheter och villkor kring öppna forskningsmetoder och -infrastrukturer.

Forskningsoutput är inte bara publikationer

Vad är då en forskningsmetod? Policyn stödjer sig på Vetenskapstermbanken i Finland (länk på finska) och definierar forskningsmetod som “är organiserade och dokumenterade tillvägagångssätt för att bedriva forskning och arbeta med forskningsdata i syfte att generera forskningsresultat”. I praktiken omfattar detta ett brett spektrum av företeelser, från hårdvara och dess inställningar via programvara och algoritmer till intervjuguider och forskningsdagböcker.

När delpolicyn för öppen tillgång till forskningsmaterial publicerades formulerades ett nationellt mål om att erkänna forskningsmaterial och -metoder som självständig forskningsoutput. Detta går igen också i den nya delpolicyn. Metoder ses i allt högre grad som självständig forskningsoutput och de sprids i olika kanaler, till exempel separata data- och metodpublikationer, öppna arkiv och mikropublikationer.

Vartefter begreppet forskningsoutput utvidgas bortom traditionella publikationer, och detta förutsätter förnyelse av forskningsutvärdering. Idag beaktar incitament och utvärdering inte betydelsen av öppna metoder och infrastrukturer i tillräckligt hög grad, och det är viktigt att utveckla verktyg för att behandla också detta i forskningsutvärdering.

Infrastrukturer stödjer och möjliggör forskning

Den nya delpolicyns andra centrala fråga är forskningsinfrastrukturer och deras öppenhet. I likhet med metod är infrastruktur ett mångfacetterat begrepp, och policyn strävar efter att ge en grundlig definition av de olika komponenterna. Kärnan utgörs av verktyg, apparatur, nätverk, databaser, material och tjänster som stödjer forskning, forskningssamfundet samt forsknings- och innovationskapacitet. Forskningsinfrastrukturer kan vara enstaka, distribuerade eller virtuella, eller en kombination av dessa: bibliotek, växthus, forskningsskogar, laboratorier, databaser och repositorier för programvara.

I delpolicyn betonas vikten av att säkerställa en möjligast bred tillgång till offentligt finansierade forskningsinfrastrukturer. Även om öppen inte nödvändigtvis betyder kostnadsfri bör dessa infrastrukturer vara icke-vinstdrivande och kostnaderna för forskningsändamål minimala.
Forskningsmetoders och -infrastrukturers öppenhet omfattar olika element, såsom transparens, hittbarhet, tillgänglighet och delbarhet. Också återanvändbarhet är en viktig aspekt. I praktiken kan öppenhet implementeras genom bland annat förhandsregistrering, dokumentation och iakttagande av FAIR-principerna.

Öppenhet inom forskningsmetoder och -infrastrukturer innefattar flera viktiga aspekter, såsom transparens, hittbarhet, tillgänglighet och delbarhet. Också återanvändbarhet är centralt. För att nå dessa mål kan man använda sig av bland annat förhandsregistrering och dokumentation samt följa FAIR-principerna.

Forskarens röst: “Det är en kollektiv insats”

Vad innebär då policyns mål, alltså öppenhet, reproducerbarhet och genomslag i praktiken, för forskare? Juan Miguel Valverde har delat sina forskningsmetoder länge, både som doktorand och idag, som postdoc-forskare vid A. I. Virtanen-institutet vid Östra Finlands universitet. Valverde arbetar med segmentering av medicinska bilder och djupinlärning, vilket innebär att han utvecklar verktyg för analys av till exempel magnetresonanstomografi, skiktröntgen och röntgen.

När segmentering görs för hand kan processen ta upp till två veckor. Man öppnar bilderna i en 3D-visare och markerar området man är intresserad av, till exempel skadad vävnad, en i taget. Med hjälp av djupinlärning – artificiell intelligens till vardags – tar hela processen ett par sekunder. Också detta kräver övervakning av en människa, men vinsterna är avsevärda.

På Valverdes område innebär öppna forskningsmetoder att man delar källkod för djupinlärning. Den tekniska biten är enkel: “Välj filerna på din dator, packa, ladda upp”, som han uttrycker det. De flaskhalsar han stött på gäller istället forskningsmaterialet – han kan inte göra det öppet tillgängligt, eftersom det ägs av ett företag. Valverdes lösning är att hänvisa dem som vill använda materialet till företaget, som administrerar användarrättigheterna. Själv ser han till att beskriva materialet så noggrant som möjligt så att någon som arbetar med liknande material kan använda hans metoder också utan att se bilderna.

För den som vill öppna sina metoder har Valverde två råd. För det första rekommenderar han att man använder repositorier som GitHub, både för att säkerhetskopiera kod och för att göra den öppet tillgänglig. Inlärningskurvan kan vara brant i början, men det är värt besväret, eftersom det underlättar längre fram. Valverdes andra rekommendation handlar om data. Han berömmer de finländska tjänsterna, till exempel CSC:s Fairdata-tjänster, men han rekommenderar att man också bekantar sig med program för versionering av data, särskilt om man jobbar med data som ändras under forskningsprocessen. “Ta reda på hurdana verktyg det finns och lär dig använda dem så tidigt som möjligt”, sammanfattar Valverde. “Det kommer att spara tid senare, och du kan använda dem i andra projekt.”

Varför ska forskare då tackla inlärningskurvan när det finns så mycket annat som ska göras? Å ena sidan finns det konkreta fördelar för din CV, säger Valverde. Öppet tillgängliga artiklar citeras mera, publiken är större – folk tar kontakt och man lär känna andra forskare. Valverde betonar också reproducerbarhet, och en öppen och transparent forskningsprocess är en del av lösningen.
Å andra sidan finns det immateriella, mer personliga fördelar. Som offentligt finansierad forskare upplever Valverde att han arbetar för allmänhetens bästa, inte bara för sig själv eller sin CV. Att göra forskningsprocessen så öppen som möjligt är både en plikt och en källa till mening: “Man vet att man hjälper till. Det knyter oss starkare till samhället, det är en kollektiv insats.”

Stark forskarrepresentation i policyarbetet

Arbetet med den nya delpolicyn har följt den välbekanta AVOTT-modellen: policyarbetsgruppen har varit öppen för alla, och hela forskningssamfundet har engagerats genom en öppen kommentaromgång. Arbetsgruppen består av experter på hantering av forskningsdata samt forsknings- och utvecklingsspecialister och också en hög andel forskare.

Den nya delpolicyn – precis som policyn som helhet – omfattar alla forskningsområden. Forskningens mångfald innebär dock utmaningar när det gäller att tillämpa och förverkliga öppenhet. I policyåtgärderna betonas därför behovet av mera riktade rekommendationer och riktlinjer som beaktar disciplinspecifika egenskaper och krav.

Det är dock viktigt att betona att vi i Finland redan har gjort viktiga framsteg: nationella forskningsinfrastrukturer måste ha riktlinjer uttryckligen för öppen tillgång, öppna licenser används i allt större utsträckning, och behovet att förbättra öppenhet och återanvändbarhet är allmänt erkänt. Detta är en utmärkt grund för vidare arbete för tvärvetenskapligt samarbete och främjande av öppen forskningskultur.

Läs mera

• Policyn för forskningsmaterial och -metoder på svenska
• Policyn för forskningsmaterial och -metoder på finska
• Policyn för forskningsmaterial och -metoder på engelska
• Inkomna kommentarer på delpolicyn för öppen tillgång till forskningsmetoder och -infrastrukturer