Dagens forskningsmaterial är morgondagens kulturarv

24.3.2021
Svartvit bild från 1918, en kvinna och en man sitter vid ett skrivbord och gör anteckningar. Mannen är andelsman Otto Selenius i Oravais, kvinnan är oidentifierad.

Kulturarvsorganisationer ställs inför särskilda juridiska och etiska frågor när forskningsmaterial ska göras öppet tillgängliga. Vi intervjuade Kristina Linnovaara och Jonas Lång på SLS om ämnet.

När forskare hanterar insamlat forskningsmaterial som gäller levande människor och funderar på hur det ska öppnas och göras tillgängligt tänker många ofta på anonymisering och pseudonymisering. För kulturarvsorganisationer är infallsvinkeln en annan. Man vill uttryckligen bevara människors berättelser om egna, personliga upplevelser – vad händer med kulturarvet om man i anonymiseringens namn tar bort detaljer om individers liv?

“Kulturarvsorganisationernas utgångspunkt är att det finns ett egenvärde i att bevara människors minnen och berättelser för all framtid”, konstaterar arkivchef Kristina Linnovaara på Svenska litteratursällskapet i Finland, SLS.

SLS är ett vetenskapligt samfund med en omfattande arkivverksamhet. Arkivet har fyra samlingar: historiska och litteraturhistoriska samlingen, traditions- och språksamlingen, traditions- och lokalhistoriska samlingen i Österbotten samt samlingen för folklig musik- och dansutövning.

En stor del av arkivets material har donerats av enskilda människor. Donationerna kan omfatta hela liv i pappersform eller i digital form, sparat på datorns hårdskiva, USB-minnen, cd-skivor eller i molnet. Samtida utmaningar uppstår kring bloggar och sociala medier, och arkivet har utvecklat processer och praxis för att kunna navigera mellan användarvillkor, integritetsskydd och upphovsrätt.

“Alla har rätt att bli ihågkomna”

SLS arkiv gör också aktiv insamling, det vill säga ber allmänheten skicka in sina egna berättelser om och upplevelser kring specifika ämnen. Just nu pågår insamlingarna “Vilka samhällsfrågor brinner du för?” och “#dammenbrister och #metoo – vad hände sedan?” Tidigare har SLS efterlyst upplevelser om allt från duande och niande, körsång och helgfirande till personlig hygien och dialekter, inklusive mycket privata ämnen som kärlek, relationer och sexualitet.

Humanistisk forskning utgår från individen, säger Kristina Linnovaara. “Det är de olika rösterna som tillsammans bidrar till det immateriella kulturarvet, och de är inte anonyma individers, utan specifika personers egna röster.” I arkivvärlden värderar man också tanken om proveniens, det vill säga materialets ursprung och ägare. Kulturarvet skall bevaras intakt i sin ursprungsform, och materialets kulturarvsvärde förloras om man ger sig på att försöka anonymisera det.

“Anonymisering innebär att man inte kan identifiera personerna överhuvudtaget. Om man vill göra en anonymisering räcker det alltså inte med att stryka upphovsmannens namn, man måste också gå in i människors berättelser och ta bort andra beskrivningar för att det inte ska gå att identifiera dem, till exempel platser och personer de talar om”, säger kanslichef Jonas Lång som ansvarar för SLS juridiska frågor. Han tillägger att det i en liten sfär som den finlandssvenska är hart när omöjligt att ta bort alla identifierande detaljer och fortfarande ha ett användbart material.

Jonas Lång lyfter fram att dataskyddslagstiftningen i sig inte förutsätter anonymisering i samband med forskning och arkivering. Man kan trygga individens personuppgifter genom att begränsa användningen och tillgången till ett specifikt material så att det endast kan användas av forskare. Material som gäller individens privata sfär ställer särskilda juridiska och etiska krav på SLS och andra kulturarvsarkiv. I dataskyddslagstiftningen har dessa kulturarvsarkiv fått en särställning som ger dem rätt att även bevara känsliga personuppgifter. SLS arkiv tar dessa juridiska och etiska frågor på mycket stort allvar när man besluter om materialets arkivering.

När det gäller insamlat material är det ofta väldigt viktigt för informanterna själva att de får stå som upphovsmän till sina berättelser. “Alla har rätt att bli ihågkomna”, säger Jonas Lång. Individens rätt till sitt eget kulturarv är förankrad i grundlagen och i internationella konventioner. Lång påminner om att informanterna dessutom enligt upphovsrätten har en rätt att bli omnämnd som upphovsman till det material de skrivit och skickat in till arkivets insamlingar.

Så öppet som möjligt, så slutet som nödvändigt

Grundprincipen på SLS arkiv, gällande såväl donationer som insamlat material, är “så öppet som möjligt, så slutet som nödvändigt”. Utgångspunkten är att allt icke-känsligt material ska vara tillgängligt i forskarsalen för många slags användare. Kulturarvsmaterial används för olika syften, från forskning och släktforskning till konstnärlig verksamhet och journalistik – alla har rätt att ta del av kulturarvet. 

Detta innebär dock inte att allt material i arkivet är villkorslöst tillgängligt för alla, säger Kristina Linnovaara. “Vi har även material med ibland till och med väldigt kraftiga begränsningar för hur det får användas”. Även om det inte finns juridiska hinder för att öppna ett material – dataskydd gäller endast levande personer – kan arkivet ändå begränsa tillgången efter en etisk avvägning.

Vid sidan av SLS egen aktiva insamling samarbetar SLS arkiv med forskare som samlar in material för sin forskning. Många forskare kontaktar SLS arkiv, eftersom de inser att materialet bör bevaras. Det är viktigt att forskaren informerar informanten om att materialet används för forskning och att det arkiveras.

Arkiveringen gäller för all framtid. “Vi kan inte ta emot material där forskaren inte informerat om arkiveringen eller där informanterna utlovats total konfidentialitet, eftersom vi inte då kan göra materialet tillgängligt ens för andra forskare”, säger Kristina Linnovaara. Många forskningsfinansiärer kräver datahanteringsplaner Många forskningsfinansiärer förutsätter att forskaren i sin ansökan om finansiering har en plan för hur materialet skall arkiveras och tillgängliggöras för andra forskare. Många forskningsfinansiärer kräver att forskaren i sin ansökan om finansiering har en datahanteringsplan, och Linnovaara uppmanar forskare att kontakta SLS arkiv redan när de planerar sin forskning och ansöker om finansiering. 

SLS arkiv krediterar alltid forskaren och lägger till metadata i samarbete med forskaren så att materialet blir sökbart. På den nationella söktjänsten Finna finns SLS arkivs huvudkatalog där allt material i arkivet är registrerat. En del av SLS arkivmaterial är också direkt tillgängligt på Finna med en CC-BY-licens, det vill säga att materialet kan användas fritt så länge upphovsmannen och källan anges. 

Kristina Linnovaara konstaterar att dagens forskningsmaterial i SLS arkiv är morgondagens kulturarv. Jonas Lång i sin tur påminner om att också material som på olika sätt behandlar eller griper in i den privata sfären kan göras tillgängligt enligt den öppna vetenskapens principer på ett juridiskt och etiskt hållbart sätt.

Text: Hanna Lahdenperä, VSD
Bild: Handelsman Otto Selenius i Oravais, oidentifierad kvinna, 1918. Hägglund, Erik, et al. ÖTA 135, SLS 865 Erik Hägglunds Fotosamling (1910–1962), Svenska litteratursällskapet i Finland, licens: CC-BY 4.0.