Reseplanerare för öppenhet? – Referensarkitektur för öppen vetenskap och forskning

När det kommer till kritan är öppen vetenskap en enkel fråga rent principiellt. Med hjälp av den digitala verksamhetsmiljön och förändring av vår gemensamma forskningskultur kan vi omsätta öppenhetsprincipen i praktiken och njuta av frukterna av möjligast gränslös informationsspridning. Men, vid närmare eftertanke kan mängden varierande praxis ändå verka komplicerad, åtminstone i början. Det är tämligen enkelt att förstå till exempel hur ett öppet digitalt publikationsarkiv främjar öppenhet jämfört med en tidskrift med prenumerationsavgift. Men, att öppna hela forskningens livscykel med hjälp av en digital verksamhetsmiljö och samarbete kan verka oöverskådligt.

För få grepp om denna helhet tillsatte den nationella styrgruppen för öppen vetenskap och forskning i slutet av 2021 en arbetsgrupp, vars uppgift är att precisera helhetsbilden av utvecklingscykeln och sammanställa en referensarkitektur för öppen vetenskap, dvs. en kartläggning av de förutsättningar som krävs för att vetenskapens öppenhet ska förverkligas. Referensarkitekturen är med andra ord en konkret gemensam förståelse av genomförandet av öppen vetenskap och forskning.

Helhetsarkitekturen skapar landskap av organisationer

”Även om alla organisationer inte har använt helhetsarkitekturen som metod, har alla organisationer en arkitektur”, konstaterar ledande arkitekt Ari Rouvari (CSC). Arbetet med en arkitektur för öppen vetenskap och forskning bygger på en metod för helhetsarkitektur. Med hjälp av den kan man ta fram olika mål för en organisation eller en annan helhet, eller arkitekturer som beskriver till exempel affärsverksamhet. Man skulle alltså kunna säga att en arkitekt för öppen vetenskap och forskning inte planerar ett hus utan en hel stad. Hen strävar inte efter att beskriva en enskild process eller organisationsdel, utan snarare en helhet, i detta fall ekosystemet öppen vetenskap och forskning.

Med hjälp av metoden dokumenterar man helheten så att en gemensam förståelse kan uppnås. Betydelsen av dokumentation blir särskilt tydlig i större organisationer. Det är självklart att en nationell översikt över öppen vetenskap och forskning inte är någon liten helhet med enkla mål. Att dokumentera en exakt och helhet av öppen vetenskap och forskning är detta inte en liten och enkel uppsättning mål. Att dokumentera en exakt och branschöverskridande samsyn är säkerligen inte till skada för utvecklingsarbetet. 

Referensarkitekturen är en process av digital transformation

För arbetet med arkitekturen är det viktigt att förstå skillnaderna mellan digitalisering, digitaliseringsprocess och digital transformation. Termerna används ofta blandat för att beskriva förändringar relaterade till digitala hjälpmedel.

Låt oss ta ett bibliotek som exempel. När man gör en e-bok av en fysisk bok handlar det om digitalisering, men när ett lånesystem optimeras från disk till digital självbetjäning kan man tala om en digitaliseringsprocess. När man på biblioteket bestämmer sig för att skapa en ny tjänstehelhet för att stödja forskarnas datahantering handlar det om en digital transformation där nya tjänster och helheter föds med hjälp av digitala möjligheter.

Som helhet hänför sig öppen vetenskap och forskning, liksom dess arkitektur, till det senare. Det handlar inte bara om uppdatering av ett enskilt resultat eller en tjänst, utan om nya tjänstehelheter, verksamhetsformer samt processer för att skapa och bygga modeller. Svindlar det? Just därför är det bra att gestalta och dokumentera helheten interoperabelt.

Det praktiska arbetet görs i tvärvetenskapliga grupper över organisationsgränserna

Ett sätt att förverkliga en arkitektur är att beställa dokumentet från en utomstående konsult, men enligt Ari Rouvari får man det bästa resultatet genom samarbete: arkitekterna ansvarar för metoden, ledningen hanterar resurserna och experterna står för substanskunskaperna. I praktiken innebär metoden mångvetenskapligt grupparbete med rik kompetensprofilen, där rätt slags dynamik är centralt.

Vid första anblicken kan arkitekturen verka teknisk och innehållsligt hyfsat svårsmält, och enligt Rouvari är det viktigt att ha ett folkloristiskt perspektiv: ”I sista hand handlar det om att undersöka kulturen i en organisation. Därför blir bilden av den undersökta helheten viktigare än tekniska färdigheter. Teknologi är, som arkitekturen, ett hjälpmedel, de är inga självändamål. Arbetets värde ligger sist och slutligen i förståelsen man skapar tillsammans. Det slutgiltiga resultatet är däremot bara förståelsen dokumenterad i ett läsbart format.”

• Följ med arbetsgruppens arbete och arkitekturens utveckling på Eduuni-wiki (på finska) och på Arkitekturbanken QPR (på finska, stig: Toimialat -> Opetus- ja kulttuuriministeriö -> Avoimen tieteen ja tutkimuksen VA).

För artikeln intervjuades ledande arkitekt Ari Rouvari (CSC).

Text: Jonni Karlsson 
Foto på korsning: Denys Nevozhai/Unsplash